Det...
..... har gått ett tag sen sist.... Så är det ibland; livet "rullar" på.... Iallafall för mig... Jag tror att jag lyckas "glömma "mig själv mellan varven.... Att jag "tappar" bort mig i viljan att vara till lags... att göra alla nöjda... o glada... o mätta o belåtna.... osv.... Ja, man kan ju undra vad det beror på... För ibland blir det tungt.... att alltid bry sig.... Att alltid... förstå..... Och att aldrig bli arg..... Någon som kunde få mig arg det var min Anna, iallafall..... : ) Gissa om jag skällde på henne ibland.... Många gånger fick jag så dåligt samvete, men jag brydde mig.... om henne... så mycket....
Tänk vad vi människor är... olika... och ändå så... lika... Men det som jag undrar mest är varför somliga... så många i mitt tycke... inte bryr sig om att se bakom ytan, eller fasaden.... Jag har oxå svårt att förstå varför somliga inte ens lär känna varann.... Jag tänker på en del familjer.... Och, som vanligt tänker jag på människor som har som yrke att "ta hand om andra"... T ex dagis personal... Jag jobbade på dagis... ett tag... för länge sen... och idag hörde jag berättas en händelse som jag kände igen... Ett liten barn som ville ha hjälp att knyta sina skor.... Personal som vägrade och bestämt sade till barnet att: "det måste du lära dig själv...!" Varför.... Är det inte ett rop på hjälp... Att be om hjälp med något... En önskan om... kärlek... Omsorg... Att bli sedd.... Kanske behövde det lilla barnet bara det... Bara det för att få styrkan o kraften att gå vidare i livet.... Kanske gör nekandet att barnet blir berövat sin glädje... Sin trygghet.... Och, vad innebär det: att ilskan kommer smygande.... Missunnsamheten... Varför får dom o inte jag... Avundsjuka.... Jag tror att det börjar så.... Varför kan vi inte bjuda på det istället.... Vi som är vuxna.... En liten handling av kärlek.... Av omsorg.... Som i sin tur gör att barnet får styrka att hjäpa andra... Att vara snäll... Vad är det för fel på att vara snäll... Istället får den lilla gå ut med känslor av skam... Att ha gjort fel... Jag kan inte tänka så.... Jag kan inte se glädjen försvinna ur människors ögon....
Jag har själv arbetat många år inom äldreomsorgen o sett samma saker hända där... Fast där skyller dom på tidsbrist... Men jag vet, att om man ger, så får man... Att om man sätter sig ner brevid en bekymrad människa... Och, tar deras hand i sin... Och, bara sitter... och lyssnar... Man måste inte alltid prata.... Varför tror så många det.... Varför förstår inte människor att kärlek är att lyssna.... oxå.... Och, framför allt; man kan aldrig, aldrig kräva något tillbaka om man inte ger.... det är respekt.... om så bara för en liten, liten... stund.... att bry sig... då kommer hoppet tillbaka... Och, tiden... får man igen... Om människor mår bra, hjälps man åt... Det lönar sig att bry sig... Och, framför allt:.. det kostar inget... Det är nämligen gratis... Jag köper inte alla klagomål om resursbrist osv.... Jag får rysningar bara av tanken på att högre lön skulle få allt att fungera bättre.... Skitsnack.... Pengar löser inga problem.... Däremot två ord: Empati och moral.... Och, vet ni: har man en gång sett en människa växa av omsorgen man ger, så är det vansinnigt svårt att bli som "alla andra" som bara klagar.... Ja, jag vet att det finns en hel del människor, och tack o lov för det, som förstår o kan ge.... Alla dom som arbetar idellt, med olika projekt osv... Jag önska bara att dom syntes mera... Änglar.... ja, kanske.... jag blir mer o mer säker på det... Att dom är änglar.... Och, att det är dom och sådana som Stefan Einhorn, tack för dina fina böcker; som inger hopp... ( iallafall ger mig hopp... ) Det är så fint att Ni finns... : )
Jag tror att jag ska börja samla på goda människor.... Kanske kan jag skriva om dom o deras arbete i min blogg... Vem vet... : )
Jag är även så glad... som så många andra... för att Obama, blev president... Jag har nästan förlåtit amerika för deras historia... Deras grymma historia om slavarna... Och, indianerna ska vi bara inte tala om... Jag älskar indianerna och deras kärlek till naturen... Tänk att få sitta vid en lägereld och lyssna på dom äldre visemännen som berättar sina livsöden... Tänk att få dela den vishet ett liv kan ge... Det saknar jag ofta hos dagens människor... Erfarenheten... Och, kunskapen som kommer av eget arbete och kämpande... Den egenskapen beundrar jag stort... Hur kan man beundra sådana som ljuger sig till framgång... Sådana som inte har ett dugg erfarenhet av varken kärlek eller liv.... Dom som bara vill ha saker... Jag skulle utan att tveka byta bort alla saker i hela världen, mot ett liv i en indian by, då indianerna levde som dom var ämnade... Kanske även som människor i allmänhet egenligen är ämnade... Då dom jagade sida vid sida.... Då hårt arbete lönade sig... var en nödvändighet för överlevnad.... Gemenskap... Iallafall så måste dom på den tiden sovit väldigt gott.... Dels för att arbete o kämpande i sig ger en tillfredställelse.... Och, en naturlig trötthet.... som följd....... Jag ska anmäla mig till en skrivarkurs... : ) Nu i vår.... Jag känner att jag vill skriva... om allt.... o mer ändå.... Livet har återvänt... Otroligt... Fantasktiskt.... Lite skrämmande.... Men som sagt; den som lever.... får se... : )
Tänk vad vi människor är... olika... och ändå så... lika... Men det som jag undrar mest är varför somliga... så många i mitt tycke... inte bryr sig om att se bakom ytan, eller fasaden.... Jag har oxå svårt att förstå varför somliga inte ens lär känna varann.... Jag tänker på en del familjer.... Och, som vanligt tänker jag på människor som har som yrke att "ta hand om andra"... T ex dagis personal... Jag jobbade på dagis... ett tag... för länge sen... och idag hörde jag berättas en händelse som jag kände igen... Ett liten barn som ville ha hjälp att knyta sina skor.... Personal som vägrade och bestämt sade till barnet att: "det måste du lära dig själv...!" Varför.... Är det inte ett rop på hjälp... Att be om hjälp med något... En önskan om... kärlek... Omsorg... Att bli sedd.... Kanske behövde det lilla barnet bara det... Bara det för att få styrkan o kraften att gå vidare i livet.... Kanske gör nekandet att barnet blir berövat sin glädje... Sin trygghet.... Och, vad innebär det: att ilskan kommer smygande.... Missunnsamheten... Varför får dom o inte jag... Avundsjuka.... Jag tror att det börjar så.... Varför kan vi inte bjuda på det istället.... Vi som är vuxna.... En liten handling av kärlek.... Av omsorg.... Som i sin tur gör att barnet får styrka att hjäpa andra... Att vara snäll... Vad är det för fel på att vara snäll... Istället får den lilla gå ut med känslor av skam... Att ha gjort fel... Jag kan inte tänka så.... Jag kan inte se glädjen försvinna ur människors ögon....
Jag har själv arbetat många år inom äldreomsorgen o sett samma saker hända där... Fast där skyller dom på tidsbrist... Men jag vet, att om man ger, så får man... Att om man sätter sig ner brevid en bekymrad människa... Och, tar deras hand i sin... Och, bara sitter... och lyssnar... Man måste inte alltid prata.... Varför tror så många det.... Varför förstår inte människor att kärlek är att lyssna.... oxå.... Och, framför allt; man kan aldrig, aldrig kräva något tillbaka om man inte ger.... det är respekt.... om så bara för en liten, liten... stund.... att bry sig... då kommer hoppet tillbaka... Och, tiden... får man igen... Om människor mår bra, hjälps man åt... Det lönar sig att bry sig... Och, framför allt:.. det kostar inget... Det är nämligen gratis... Jag köper inte alla klagomål om resursbrist osv.... Jag får rysningar bara av tanken på att högre lön skulle få allt att fungera bättre.... Skitsnack.... Pengar löser inga problem.... Däremot två ord: Empati och moral.... Och, vet ni: har man en gång sett en människa växa av omsorgen man ger, så är det vansinnigt svårt att bli som "alla andra" som bara klagar.... Ja, jag vet att det finns en hel del människor, och tack o lov för det, som förstår o kan ge.... Alla dom som arbetar idellt, med olika projekt osv... Jag önska bara att dom syntes mera... Änglar.... ja, kanske.... jag blir mer o mer säker på det... Att dom är änglar.... Och, att det är dom och sådana som Stefan Einhorn, tack för dina fina böcker; som inger hopp... ( iallafall ger mig hopp... ) Det är så fint att Ni finns... : )
Jag tror att jag ska börja samla på goda människor.... Kanske kan jag skriva om dom o deras arbete i min blogg... Vem vet... : )
Jag är även så glad... som så många andra... för att Obama, blev president... Jag har nästan förlåtit amerika för deras historia... Deras grymma historia om slavarna... Och, indianerna ska vi bara inte tala om... Jag älskar indianerna och deras kärlek till naturen... Tänk att få sitta vid en lägereld och lyssna på dom äldre visemännen som berättar sina livsöden... Tänk att få dela den vishet ett liv kan ge... Det saknar jag ofta hos dagens människor... Erfarenheten... Och, kunskapen som kommer av eget arbete och kämpande... Den egenskapen beundrar jag stort... Hur kan man beundra sådana som ljuger sig till framgång... Sådana som inte har ett dugg erfarenhet av varken kärlek eller liv.... Dom som bara vill ha saker... Jag skulle utan att tveka byta bort alla saker i hela världen, mot ett liv i en indian by, då indianerna levde som dom var ämnade... Kanske även som människor i allmänhet egenligen är ämnade... Då dom jagade sida vid sida.... Då hårt arbete lönade sig... var en nödvändighet för överlevnad.... Gemenskap... Iallafall så måste dom på den tiden sovit väldigt gott.... Dels för att arbete o kämpande i sig ger en tillfredställelse.... Och, en naturlig trötthet.... som följd....... Jag ska anmäla mig till en skrivarkurs... : ) Nu i vår.... Jag känner att jag vill skriva... om allt.... o mer ändå.... Livet har återvänt... Otroligt... Fantasktiskt.... Lite skrämmande.... Men som sagt; den som lever.... får se... : )
Kommentarer
Trackback
