Marie-Helene

... "skryt"... bara... : )


Min vackra flicka, hennes fina kille, och deras underbara lilla kille, Winston... : )


Snyggaste i hela, hela, hela världen... : )

Mitt vardagsrum... : )

Och, så jag själv, o numera världens stoltaste mormor... : )

... bok; Sarah´s nyckel... : (

Jag kunde inte sluta att läsa den, och inatt läste jag ut den.

Och, mina tårar rann, som aldrig förr, och mycket hemskt har jag hört, och läst, (och sett) men aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, någonsin kunde jag drömma om att det fanns så mycket onska... Hur ska man (jag) orka med det... Det onda som människor gör... Mot... varandra... Mot.............. barn...

Stackars, stackars, stackars, lilla Sarah... En av alla de som drabbades av andra världskriget, och Hitlers onska... Hur kunde det ske...? Hur kunde "vanliga" människor tro på honom, och hans galna ideér...?

Jag kan verkligen inte förstå hur jag än försöker, och antagligen så går det inte heller att förstå...

Men, jag ska aldrig, aldrig, aldrig, sluta att tänka på dem... alla de som på något sätt påverkats, (eller påverkas) av onska, och elakheter... Alla de som på något sätt far illa... Och, det mest sorgliga är att människor gör det just nu, far illa... varje dag, varje minut, och varje sekund...

Vissa svälter, en del blir misshandlade, mobbade, eller kränkta som människor, och levande individer, på något annat sätt...

Ständigt, och hela tiden...

Varför...?

Jag tror att det handlar om dåligt självförtroende... Att inte våga tänka själv... Att känna krav på att vara som "alla andra"... Och, just där finns svaret, tror jag, att man måste våga tänka själv, och att acceptera olikheter och det som är annurlunda, och gör man som "alla andra" så är risken väldigt stor att man gör... fel... För så gjorde ju människorna under andra världskriget; de gjorde som "alla andra"...

... Houston´s, "Greatest Love Of All..."... : ) Vilken underbar text; tänk om "alla" tänkte så... Och, insåg att det verkligen lönar sig att ge, och att... älska sig själv... För om man inte gör det, så kan det bli svårt att... ge... Och, tro mig; det går... Trots alla de som vill bestämma, och styra och har ett behov av att trycka ner andra; det är synd om dem... Jag tror att deras självförtroende, och självkänsla, är lika med noll... Tack, Gode Gud, för att jag inte är så, utan för att jag kan... ge...




I believe the children are our are future
Teach them well and let them lead the way
Show them all the beauty they possess inside
Give them a sense of pride to make it easier
Let the children's laughter remind us how we used to be
Everybody searching for a hero
People need someone to look up to
I never found anyone to fulfill my needs
A lonely place to be
So I learned to depend on me

[Chorus:]
I decided long ago, never to walk in anyone's shadows
If I fail, if I succeed
At least I live as I believe
No matter what they take from me
They can't take away my dignity
Because the greatest love of all
Is happening to me
I found the greatest love of all
Inside of me
The greatest love of all
Is easy to achieve
Learning to love yourself
It is the greatest love of all

I believe the children are our future
Teach them well and let them lead the way
Show them all the beauty they possess inside
Give them a sense of pride to make it easier
Let the children's laughter remind us how we used to be

[Chorus]

And if by chance, that special place
That you've been dreaming of
Leads you to a lonely place
Find your strength in love

... var det väldigt länge sedan som jag skrev något här, men så väldigt mycket har hänt... igen... : ) För det första så har jag blivit mormor, hör och häpna; mormor... : )  Och, det är så fantastiskt... : ) Underbart... : ) Lycka...! Och, jag älskar honom, så mycket, den nya lilla människan i vår familj, och med honom kom värmen, och solen åter... Han föddes i början på maj, då våren är som mest vår, och bara en sådan sak... : ) Bättre tidpunkt hade han inte kunnat välja... : ) Och, han växer, och verkar må så gott... Och, hans mamma, min flicka, har kommit på fötter, igen, efter allt vad en förlossning, och nybliven mamma innebär... : )





Och, så går jag i skolan, omvårdnadlinjen på komvux, denna gången. I oktober ska jag vara klar med den om det går som planerat.


Och, läs gärna texten i rutan nedanför, och... begrunda, den... Jag tror på "det"!




Kramar, Marie-Helene... : )

Jag blev mamma för ganska precis 25 år sedan... Och, igår fyllde hon, min flicka alltså, 25 år... Hennes vänner hade ordnat en överraskningsfest, till henne, och även jag o Christer var där en stund... Och, Franne´s familj... Och, igår på eftermiddagen fick jag ha henne här hos mig, eftersom Franne behövde hjälp att "lura" iväg henne en stund medans han gjorde allt i ordning, dukade och "gömde" vännerna, och då hon for hem vid sex-tiden så var de alla där... I lägenheten, i sovrummet, och hon visste inget... : )

Oj, vilken skillnad det har blivit... Plötsligt... Det var småbarn, med sina föräldrar, där... Och, Anna o Veronica med sina baby-magar, och Veronica´s syster har mage, och alla deras pojkvänner/sambos... Och, Franne´s syster, med sin lilla Theo; Gud, vad han är fin... : ) O, så nöjd... : ) Men, jag antar att barn som har det bra bli så... : ) Vi fick tårta o kaffe, och kakor o bullar, det blev ett riktigt kalas med andra ord, och Carro, hade bakat tårtorna; hon är så duktig... Och, gullig... Innan vi for hem packade Anna o Franne upp baby-vagnen som hade kommit, tidigare på dagen... Den kom med buss-gods, efter en beställning, på internet... En alldeles ny, och så fin vagn... Med så många finesser, och väskor, och myggnät, och regnskydd, o ja... Hur mycket som helst som ingick... Jag tror att de har allting till sin baby, nu... Sängen står på plats, och kläder, är införskaffade... : )

Jag ska ta och sy en ammningskudde, och fylla med något mjukt... : )

... finns... : )

oj.... Hon är tydligen i sjätte månaden, min tös... ( fick jag nyss veta... : o ) Tiden rusar tydligen iväg, nu... Och, snart är det jul, och jag som inte har bakat nästan nånting, i år...

Jag har mest bara läst, och läst och skrivit, och skrivit senaste tiden...

Iallafall så är julgranen klädd och klar, och jul-gardinerna uppe, och, ja... Det kanske räcker så i år... Och, kanske hinner jag med lite bak... Huvudsaken är att alla mår bra, och har det gott...! Alla som jag känner och tycker om... Och, att Anna o Franne´s nya lägenhet blir bra... Det låter så fint: högt i tak, och det såg fint ut på bilderna, som hon visade för mig härom kvällen då jag hälsade på henne. Och, gissa vad som hände mer den kvällen: jag skulle köra bilen i biltvätten, och taket läckte... : ) Det rann i mitt huvud, och ner efter ryggen... Så e´de´då man tycker att de´e´coolt med taklucka, och man inte kan låta bli att pilla på den... : ) 

 

Mycket har hänt sen´sist... : ) Jag ska bli mormor: min Anna är gravid... : ) I snart 5:te månaden... Och, hennes mage är så fin, och rund o go... Det blir en pojke... Det tog ett tag att hämta sig, jag hade ju nyss slutat gråta för att hon blivit stor, och flyttat från mig, ( ja, jag vet att det var typ, 5-6 år sedan, men, men... : ) ... då kommer hon o säger att jag ska bli mormor... Är det inte otroligt, livet, hur dess vägar kan ändras, från ena dagen till den andra... Det känns så... stort... Som att livet går vidare... Livet... En baby... Jag har redan börjat känna baby-doften... Tänk att få pussa på en liten mage... På små fötter, och små händer... Och, dom där runda goa baby-kinderna... Och, att få låna babyn och fara på utflykter... Djur-parker... Och, att promenera med en barn-vagn... Igen... Det ska bli så underbart, mysigt, och roligt... : )






Och, en sak till: jag går i skolan, igen... På Lernia, omvårdnads-utbildningen... Kanske kommer det att gå vägen denna gång... Vi håller till på Utbildnings-centrum, och det känns som om det verkligen är en seriös utbildning... Det tycker jag om... Jag förstår vad dom pratar om... Dom är snälla dom som jag går med... Och, lärarna är jättebra...

Undrar om tiderna har ändrats... Eller om dom som arbetar på Lernia är kloka människor... Jämfört med komvux, där det kändes som en lek-skola... ibland... Iallafall så saknade jag empatin där...

Vi har börjat med medicin, i fredags, och läraren vi hade var en lite äldre kvinna med mycket gott hjärta... Hon tyckte att vi inte skulle blunda om vi ser någon som behandlar någon illa... Hon berättade hur hon själv brukar säga till om hon tycker att någon beter sig dumt... Att arbeta inom vården innebär att visa andra respekt och omsorg... Och, hur fint känns det inte att höra andra säga det som man funderat på så länge... Frågan är bara om  man lyckas, leva upp till dom goda föresatser, som man tänker... Att själv vara snäll, hjälpsam och vänlig... Alltid... Det går... för mig... Men att säga till andra, arbetskamrater, att de beter sig fel... Det är inte lätt...

 
Var den inte helt underbart söt, så säg... den lilla valpen, på bilden ovan... : )

 ( Antar att jag har fått bebisar på hjärnan... ; )

Puss & kram, Marie-Helene.